Billige fly til Madrid

Hotell
Hotel Puerta America. Tretton våningsplan individuellt formgivna och inredda av designikoner som Norman Foster och Jean Nouvel. Ett designmuseum att sova över i — mot extra betalning får man till och med flytta mellan våningsplanen varje natt. Zaha Hadids plan 1 och Kathryn Findlays plan 8 är de mest traditionellt futuristiska, om uttrycket tillåts (jag önskar att de låg i grannskrapan Torres Blancas i stället, som byggdes mot slutet av sextiotalet och är långt mer tilltalande utvändigt än hotellet). Läget är uselt, men utsikten från hedonismavdelningen högst upp är inte dum. Och garaget är målat i klara dagisfärger så att vrålåken ska verka snällare.
 
Hotel Urban
I den våg av medelstora designhotell som öppnat i Madrid sedan tidigt tjugohundratal rider Urban ännu högt. Byggnaden, som nyuppfördes 2004, hedrar Madrids tradition att bryta mot grannens stil. Den dova inredningen i stål, sten, glas och krom är skönt sval, och de reflexmässiga anklagelserna Om kylighet står sig inte riktigt mot ägarparets samling storögda träskulpturer från Nya Guinea.Rummen kan kanske tyckas väl chokladiga i färgtonen, men det hör till den sentida lyxkupéestetiken. Hotellet rymmer också ett museum med antika egyptiska föremål —samt en pool högst upp, en cocktailbar på takterrassen, en gourmetrestaurang och en utvändig ostronbar där man kan känna sig som i en Edward Hopper-målning.
Andra sköna och härliga hotell som är väl värt ett besök är Ritz och Casa de Madrid. Boka hotell till lågpris hos Travelpartner.
 
TAPASBARER OCH ANDRA BARER
Det ligger i tapasrundans natur att man går från ställe till ställe, att man tittar, testar och jämför. Utgår du från något av förslagen nedan kan du i allmänhet gå vidare till nästa port, nästa korsning eller kvarter — efter egen näsa.
Juana la Loca. I ett hörn i Madrids mesta tapasdistriktLa Latina ligger detta lagom trånga och ambitiösa pinchosställe med påhittiga anrättningar som serveras ridande på en skiva baguette. Menyn förnyas kontinuerligt, men bland återkommande höjdare finns skivad grillad kronärtskocka.
El Tempranillo. Ett förslag bland många möjliga på den tacksamma matgatan Calle Cava Baja. El Tempranillo har ett enormt vinsortiment och erbjuder alltid ett femtontal viner glasvis. Man kan sitta till bords i den stimmiga och varmt belysta interiören om man kommer tidigt (eller sent) och prova charkuterier till vinet, eller olika smaskiga råvarugiftermål på rostat bröd
 
RESTAURANGER
La Playa. Traditionell casa de comidas som serverar klassisk kastiljansk mat med känsla och omsorg. Fylld kummel, höga biffkotletter ochnaturligtvis komage (callos), gamla Madrids favorit. Inte lika prisvärt som det var, men med autentisk atmosfär och kokkonst.
 
Casa Valencia
Mittemot Parque del Oestes välbehövliga grönska ligger denna risrättsspecialist i den seriösa klassen. Paellan här är dyrare än på turisthaken, men ack så mycket godare.Interiören är lite sjuttiotalsfin, vilket passar ganska bra, och servicen lågmält vänlig. Bra för ändlösa luncher. Tyvärr finns ingen uteservering, trots förutsättningar, men man kan alltid dricka sitt kaffe eller sin aperitif på någon av de många andra uteserveringarna längs samma gata.
 
MUSIKBARER OCH KLUBBAR
Madrids nattliv omfattar det mesta: enorma dansklubbar, ofta med tillhörande lyxrestaurang, för smokingbärande män och nästan nakna kvinnor, superdesignade och överluftkonditionerade cruisingbarer där omåttligheten är norm,massdansmagasin med hamrande house och omvänt dygn, postflummiga chillouthak, svettiga livescener, små mördande coola dj-barer, rockhålor där man inte ser handen framför sig, och en hel del helt vanliga dansställen.
 
Stromboli Cafézbr> Klubbig Chuecabar med kultkitschig discoinredning och seriöst dj:ande — kvällstid new jazz och lounge, nattetid framför allt deep house.
 
Gold
Namnet (tidigare Goldfield) är bra. Det är glittrigt och glammigt och i bästa fall sexigt här, med många gäster ur den oöverblickbara spanska kändiskatalogen. Musiken är nästan undantagslöst bra tack vare att en av Madrids bästa dj:er, Sandro Bianchi, huserar här för tillfället.
 
The Penthouse
På takterrassen till det nyligen omgjorda Hotel Reina Victoria vid Plaza Santa Ana — nu ME by Meliá — finns en av Madrids mest besökvärda barer, designad och driven av Rande Gerber, mannen bakom The Whiskey i New Yorks Paramount Hotel. Det är framför allt utsikten som gör det. Med en dyr drink i handen kan man beskåda Madrids oeuropeiska skyline (få kyrktorn, fler skrapor) i tre väderstreck. Sittavdelningar i mörkt trä, rampljus och kuddfyllda himmelssängar skänker en viss yachtstil åt det hela, fastän oset från restaurangen under söker sig in genom himmelssängarnas muslindraperier. Den heter Midnight Rose och är också ett Gerberkoncept, där den unge Jaime Renedo får släppa loss vad som beskrivs som hans Adriàpotential
 
Shopping
Shopping i Madrid kan förenklat indelas i två områden. De stora modehusenoch märkeskedjorna har sina flaggskeppsbutiker längs de breda boulevarderna i stadsdelen Salamanca — de spanska särskilt utmed Calle Serrano, de internationella särskilt utmed den korsande Calle Ortega y Gasset. Utgå från dessa så ligger det mesta av Madrids flärdfulla och väletablerade shopping inom gångavstånd. Stadsdelarna Chueca och Malasaña är i stället småbutikernas och den självmedvetet unga och hippa shoppingens territorium. Calle Fuencarral är pulsådern — och inofficiell gränslinje mellan områdena, där Chuecas gaykultur och Malasañas studentliv nu blandas med rättfram kommersialism. Av det lilla urvalet nedan ligger de flesta butikerna i eller nära Chueca och resten i Salamanca.
 
Museer
Det finns andra museer än de tre stora (Prado, Reina Sofia och Thyssen). Museo Sorolla Den spanske artonhundratalsmålaren Joaquín Sorolla (född i Valencia 1863) hade inte så lite gemensamt med Anders Zorn och Skagenmålarna, trots att ljuset han målade oftast var Medelhavets och inte Skagerraks. Hans hem och ateljé i Madrid, byggd 1910, är ett av stadens behagligaste museer, lagom stort och med en vacker trädgård. Hans målningar är också mestadels behagliga — inte gripande eller djupt engagerande, men inte heller banala eller intetsägande. Han representerar på sätt och vis det borgerliga utomhusmåleriets höjdpunkt, och det är uppenbart på nästan varje duk att han älskade det han gjorde.
 
Museo de América
Inrymt i en mastig byggnad från 1954, som i mästrande retrostil ska minna om ett missionskloster, ligger ett av Madrids mest intressanta men förbisedda museer. Här finns en enorm samling föremål från Amerika före Columbus, med allt ifrån stridsyxor och krympta huvuden till vackra konstföremål och oskattbara illustrerade manuskript som skildrar spanjorernas erövringståg från de erövrades sida. Det rör sig förstås i första hand om föremål från Syd- och Centralamerika — såväl plundringsbyte från spanjorernas kolonisation som senare donationer från de självständiga länderna. Samlingen presenteras tematiskt (kunskapen om Amerika, verkligheten, samhälle, religion etcetera) vilket gör det svårt att utan förkunskaper hålla isär epoker och kulturer, samtidigt som det gör museirundan mindre utstakad och ger tillfälle till intressanta jämförelser.
 
Parker
Madrid behöver sina parker mer än de flesta storstäder. Bortom Retiros prydliga promenadstråk finns grönare och vilsammare nejder. Parque del Oeste. Den långsmala L-formade parken vid Madrids västra höft — alltså före det stora ”grönområdet” Casa de Campo, vars glesa rädbestånd illa skyler horkommersen som pågår där — har mer att erbjuda än vad kartläsningen först antyder. Grästäckta slänter, varierade planteringar och en bäck på den kortare sidan, medan den längre slutar med det exotiska Debodtemplet, ett autentiskt egyptiskt tempel som är över tvåtusen tvåhundra år gammalt och som den spanska regeringen begåvades med, i nermonterat tillstånd, av den egyptiska som tack för hjälpen med att bevara historiska monument vid byggandet av Assuandammen. Utsikten norrut når ända till Guadarramabergen.
 
Bra att veta
Flygplatsen — metro och buss
Madrids flygplats Barajas har fyra terminaler. Det finns numera två metrostationer, Aeropuerto T1-T2- T3 för terminal 1—3, och Aeropuerto T4 för terminal 4 (strunta i stationen Barajas, som ligger mellan dessa men inte har med flygplatsen att göra). Från ankomsthallen i terminal1, den vanligaste för europeiskt flyg, tar det ungefär en kvart att gå till metronergången Aeropuerto T1-T2-T3. Båda stationerna är på metrons linje 8, som man enklast tar till slutstationen Nuevos Ministerios en bit norr om centrum. Det tar mindre än en kvart. Där kan man sedan byta till andra metrolinjer. Busslinjer 200 (för terminal 1—3) och 204 (för terminal 4) går mellan flygplatsen och Avenida de América, där det också finns en metrostation för vidare transport.
 
Klimat
Madrid kan vara hett som helvetet och kallt som fan, vilket borde ge djävulen något att tänka på. Under alla månader utom juli och augusti är det stor och märkbar skillnad på högsta och lägsta temperatur, vilket kan göra det knepigt att klä sig för heldagsaktiviteter. Den smygande vinden från bergen i norr var en gång ökänd för att den ”inte släcker ett brinnande ljus, men väl en mans liv”. Numera finns förstås uppvärmning inomhus.
 
Rökning
Det finns inget rökförbud i Madrids uteliv. Vad som finns är en oklar lag som ska låta krögaren välja rökning, icke rökning eller båda delarna. Eftersom det sista alternativet medför kostsam ventilationsutrustning och det andra skräcken för kundflykt, har de flesta valt rökning.